Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29
ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER
Sitt huvud lutar hon i svarta handen
och stirrar andlös över marmorranden.
Kring pannan faller håret ulligt ner.
Från axeln glider skjortan mer och mer.
I hennes ögon klara tårar stiga
— men allt är tyst och blad och fåglar tiga,
och över vida spegellugna skåln
går fram ett askgrått, silverkantat moln.
