Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
38
VALLFART OCH VANDRINGSÅR

Kvällen vart natt. Kring slocknande bål, som brunno på torget,
lyssnade rysande barn till sagoberättarens stämma.
Klädd i en rutig rock med bjällror vid ärmar och fållar
sjöng han i brasans tynande sken, som färgade honom
spöklikt blek som en mjölad narr. På höjden i öknen,
långt från torget och långt från hundraportade Tebe,
steg i ofantliga block det mörka templet åt Isis.
Öppet var det som jämt men vaktat av stirrande sfinxer
och av människans tro; och vantro och tro är detsamma.
Genom pylon och förgård låg vägen öppen för alla.
Längre likafullt ej, ty innerst satt i sin cella,
huggen i gråsvart granit från bergen i yttersta söder,
stenhård och gåtfullt mörk och halvt betäckt med ett kläde,
Isis med Horus på knät och fullmånens skiva på hornen.
 
Vakten vid bilden i natt var anförtrodd åt Ahanna.
Rak som gudinnan själv med haka och panna och kinder
skarpt belysta i rött men skymmande skuggor kring ögat