vid sitt skrivbord i husets innersta och mest tysta rum. Han är en egendomlig blandning av vänlighet, fördomsfrihet och bitterhet. Vart hans ord är en spik, varmed han korsfäster sin egen samhällsklass, sitt eget kött och blod för att frälsa andra klasser, som egentligen äro hans naturliga fiender. Man kan nästan säga, att han ber dem slå in hans fönster. Han vill försona människorna med förnuftet och sanningen och gör sig själv, sina efterkommande, sin egen samhällsklass till försoningsoffret. Till hans spensliga fot skulle skon ha passat!
Vi böja vårt huvud gärna
för grottans silverstjärna
men minnas, fast lampor och bloss
till de heligas minne brinna,
att varje man och kvinna,
vars saga vi läst och besinna,
var endast som en av oss.
Och samma Ruth, som knöt sig
en kärve ax i soln,
hon vände sig om och snöt sig
i dammiga yllekjoln.
Vi hälsa ditt första hem,
du dotter av Betlehem,
du unga kristendom,
som i kläder sida och vita
drog bort till kejsarens Rom!
