96
Skator uti apeln bygga;
Och från slätterna de stygga
Björnarna från Sevebergen
Dit tillbaka återgå.
Göken gal, — i näfverluren
Tuta byggdens vallhjon på
Neckens polska, skällan binglar
I hvar dalgång, — ormen ringlar
Sig på stenarna i muren
Och i skogen vaktlar slå.
Fin i vexten, lätt på foten,
Mellan grenarna åstad,
Qvick som pil’n, den jägarn kastar
Efter hinden, ekorrn hastar
Ifrån granens topp till roten,
Smidig, vig och lefnadsglad.
Svällande pionen glöder
I sin enveloppe af blad,
Svanor segla långa tågen
Hem igen på heta vågen;
Och från norr till yppig söder
Flyga ejdrarna i rad.
Svalan vänder ock tillbaka,
Af sin hemsot mest förtärd.
I de ljusa sommarnätter
Sjunger näktergal'n sonnetter
Melankoliskt för sin maka
Om sin långa pilgrimsfärd.
