Den här sidan har korrekturlästs
102
Under rökiga
Tak hans håg mår, som en grodas
I en storknäbb; — O! så frodas
Gräs på svälterna!
Ah! landkrabban lika mycke
Eld har i sig, som ett stycke
Is på fjerdarna,
Och knappt så pass lif i kroppen,
Som en tjuf, sen man hängt opp’en
I rånockarna.
Hellre vill jag i en bränning,
Multna, svept i en pressenning,
Vräkt på bankarna,
Såsom det förlista vraket,
Eller remna som ett naket
Skrof mot klipporna.
Än gå åt af hetta, proppa
Magen full af hafresoppa
Till kräkpulverna,
På ett Lasarett omkomma
Af andtäppa som de fromma
Och andäktiga.
När en sjöbjörn fått för långa
Refvor, grundskott, hål och många
Skrån i tarmarna,
Och kallt jern, i innanmätet,
Öfver bord med guds-belätet
Och köttslarfvorna!
