104
Retande bernstensmunstycket
Och ett skaft af cederträd.
På en virkad Persisk matta,
Cain, en långhårig en,
Ligger stödjande sin platta
Trubbnos mot sin herres ben,
Medan Hildur, svarta taxen,
Smidig, som en orm — och slät,
Hal som ålen, blank som laxen,
Sofver i det ena knä’t
Liknöjdt under spegelborden
Tvina les auteurs classiques,
Sånggudinnorna från norden
Och novellerna af Tieck,
Skönhetsrön af charlataner
Och fragmenter, slitna ur
Några Riddareromaner
Utaf Vicomte d’Arlincourt.
På ett skrifbord, glattpoleradt,
Snillefostrens fatebur,
Ångar lampan, parfymeradt
Doftar papier d’amour,
Står patentbläck, svart som natten;
Samt för pennor utan färg
Ett krystallglas, fullt med vatten,
Klart som det i Gräfenberg.
Absolut och nykter prosa:
Reglementerna, en fin,
Ligga, liksom pretiosa,
