Den här sidan har korrekturlästs
120
Tonnerre.
Glad jag satt och njöt af friden
I mitt hem — jag märkte striden,
Men på håll naturligtvis;
Pöbeln rasade, nationen
Var i spänning — och passionen
Jäste våldsamt i Paris.
Doft, som åskor öfver jorden,
Hämndens echo skrek om morden
Och vår helvetesmachin;
Ryktet fick i väderkornet
Snöpligt os af tempeltornet,
Kungligt blod — och press och hin.
Argt, som hydror, alla riken
Gapade mot Republiken,
Att den äta opp ”i ett”,
Som en Boa sluker haren;
Bah! vår tuppkam, ej gloiren
Kring vår örn de nånsin sett.
De i oss blott funno låga
Rofdjur, skapade att plåga
En Marie Antoinette;
