Den här sidan har korrekturlästs
140
Till Emili.
På den kalla Mälarstranden,
Som en ros i paradis,
Har en blomma i Nordlanden
Spirat opp bland frost och is.
Växt är blomman, som sylfiden,
Hennes ögon djupa, blå,
Som två böljor sommartiden,
Med ett solskensglitter på.
Pannan är, som Alplavinen,
Bländande och klar och skär,
Handen mjellhvit, som jasminen,
Kinderna, som mjölk och bär.
Barmen är som på nyåret
Tvenne snödropp — hvit som ett
Tvillingpar af svanor, håret
Som det mörka nedanet.
Blommans pulsar likna ärlor,
Blicken källornas kristall;
Hennes tandrad är af perlor
I infattning af korall.
