4
Jag tygla kan zebran och styra gazellen
Och täfla i språng med en stenget på fjellen
Och qväsa i snaran en våldsam Condor.
Jag tjusar den listiga cobra capella,
Törs smeka en ringlande Boa — och fälla
Ett grymtande vildsvin i urskogens snår.
Den skyggaste jagtfalk blir spak som en dufva
Och lyder min pipa, — min lust är att kufva!
Från vargen det qvidande fåret jag ryckt;
Som Gud piskar seglen med hagel, — om qvällen
Jag gisslar med kulor den fläckiga fällen
På flåsande panthern i flämtande flygt.
Men ej under skiftande månan naturen
Än framfödt ett väsen, ej varelse buren
Vid qvinnospen är, som mig tvinga förstått;
På tumlande ringdufvan klipper man vingen
Och skjuter en svala i flygten, men ingen
Har stormen i farten än hejda förmått.
Jag flög som Sirocco, omhvärfd af dæmoner,
Obändiga, galna med fräcka faconer,
Hetlefrade sällar med tygellöst mod,
I lidelser råa, som Ligans soldater,
Lättsinniga gossar, frivola kamrater
Med otamda lustar och kokande blod.
Af qvicka vildhjernor, till öfverdåd redo,
Med betar, som spetsar på spjut från Toledo
Och tungor som häcklor och rykande gap,
