Slå triumf-marche! hvem kan hämma
Tiden, lavaströmmen dämma,
Hejda ras från fjellarna?
Fram vi störta, som laviner
Ned i dal'n, när solen skiner
På Tyroler-Alperna!
Ingenting oss motstår mera!
Himlen sjelf escaladera
Vi och spränga portarna.
Vi från Atlas skullror hvälfva
Verlden — och forcera sjelfva
Afgrundsbarrikaderna;
Ifrån Azurbältet råne
Vi dess smycken, både måne,
Sol och alla stjernorna,
Och i national-museum
Under massans jubileum
Hänga vi troféerna!
Dö vi, stupa vi i kretsen
Af kamrater, sen i spetsen
För de fallna hjeltarna,
Kejsarn sjelf med Rhein-arméen
Rycker in i Elyséen,
Saluterar Gudarna!
Jag är sårad! luften tjocknar
För mitt öga, ljuset slocknar
För de skumma blickarna!
Re’n det går omkring i ringar!
Liksom om de hade vingar,
Från mig fly lifskrafterna!
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/167
Den här sidan har korrekturlästs
155
