Råd af en lefnadsmätt.
Njut gerna, — men lagom; ty ledsnadens dagar
De komma så mulna, med regnslask och dimma;
Du skall en gång klaga: det ej mig behagar
Se tärnorna mysa och bålarna imma!
Du skall ej förnöjas,
När hägrarna höjas
Och gossarna klinga
Och flickorna svinga
i ring! —
När njutningspokalen du vällustigt tömmer,
Förgät icke då, att i botten den gömmer
En ödla, som listigt gömd undan din syn,
Dock skrämmer hvarendaste ros ifrån hyn.
Och oskuldens lilja, som icke mer blommar,
Hon ligger förvissnad i fåran, på kinden,
Förtärd af passionernas bränheta sommar,
Likt snöhvita blomman i kronan på linden.
Träd in i den svala och tjusande grotta,
Der fröjdernas kalkar stå yppigt och dofta;
Drick drufvornas safter, men drick dem med måtta;
Kyss glödande läppar, men icke för ofta!
