101
emedan den är byggd af, emot sjelfva stugugafveln på sned uppresta, stänger (”rejer”). Dessa äro så glest hopställda, att man utifrån beqvämt kan se in i resvä’n. Det är icke blott till förstuga detta rum begagnas, utan äfven till kök. Den eldstad, man der finner, är emellertid ej murad, utan af så enkel sammansättning, att blott en mängd stenar blifvit i en halfcirkel uppstaplade till ungefär en alns höjd, och denna så kallade spis har sin plats invid den glesa ytterväggen, genom hvilken röken åt alla håll tränger sig ut, emedan hvarken skorsten eller annan taköppning finnes för densamma. Sådan har man blott inne i den egentliga rökstugan, der ugnen som vanligt står bred och vidlyftig. Utom de öfre afsatserna, der barnen och katten i förtrolig endrägt slå sig i ro, har ugnen äfven en sådan närmare golfvet. Till skillnad från de kring väggarne stående bänkarne, kaliar man denna nedre ugnsafsats ”banken”. Å dess midt är en större fördjupning, kringgärdad af flata stenar; — den heter ”grufvan” och tjenar att förvara värman, då de glödande kolen dit nedsamlas från ugnen. Banken är Finnens soffa, och ofta får man vid sitt inträde se honom makligt utsträckt der. Han har då en högst egen ställning. Hufvudet med sin platta mössa hvilar, så beqvämt sig göra låter, på den stockända eller bjelke, som vid bankens ena ända finnes anbragt; — ryggen är vänd åt muren, och benen, krökta i bågform, omsluta förtroligt den heta grufvan. Då mår Finnen, helst om han till på köpet har pipa i mun.
Vid bankens slut och just der den hvilande plägar ha hufvudet placeradt, reser sig en stolpe, mellan ugnens yttersta hörn och taket. Å den hänger den så kallade ”sticktanden”, i hvilken pärtorna eller ”varmestickorna” af furu till två alnars längd sitta inklämda.
Lösörena i detta bo äro lätt räknade; jag tror de flesta finnas därute i resvä’n, der en mängd husgerådssaker och annan redskap är samlad.
