Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

XI.
Från Bogen genom Lekvattnets och Fryksände socknar till Hvitsand.

I den högländta trakten öster om Mitandersfors gjordes ett hastigt besök i Bengtstorps finngård. Jag bekom der en lång, platt runstaf, skuren i sednare hälften af 1700:talet, men utan synnerligt stor konstfärdighet I samma bostad, der denne lemnades, visade man mig ett långt bord, som var förfärdigadt 1711 och likväl ännu i ganska godt skick.

Från Bengtstorp kom jag genom två djupa dalar och förbi två sjöar och en skogskärn, Jappinen kallad, till Spättungen. I denna gård hade man också nyligen haft en runstaf, men denna troddes vara förkommen, då ny rökstuga under förra sommaren här uppbyggdes. Stället hade fordom fyra bostäder, men nu finnas der blott två. Orsaken till denna minskning sades vara den att ”fläckfebern” här något år så hårdt grasserat, att 22 lik derunder blifvit afförda från gården. Detta skulle ha inträffat under en viss Jan Sigfridssons (född 1739) barndom, och således i medlet af förra århundradet.

Vandringen i dessa nejder var högst besvärlig; ty om också icke, (som nu var händelsen,) ett långvarigt regnande i sin mån bidragit att försämra vägen, så hade denna ändå varit en bland de sämre man kunnat färdas på. Och likväl påstod man, att vi här hade en riktig kärrväg för oss. Om så var, måste man på den begagna rätt konstiga kärror. Ty denna så kallade kärrväg var intet annat än en vanlig skogsstig, än öfverdragen med ett nät af trädrötter, än upp-