Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

4

i så väl andligt som materiellt hänseende. Så fanns här t. ex. ett bibliothek för dessas räkning och utanför deras trefliga bostäder var marken planerad för anläggandet af blomsterrabatter.

Lesjöfors ligger djupt ner i en dal, och de stupande höjderna deromkring tränga sig helt nära hvarandra; men der är ändå vackert, och om salig Tuneld i lifstiden fått se detta ställe, hade han säkert kallat det “en ljuflig ort”.

Ett stycke norr om bruket ligger Lesjön, der jag snart steg i en båt, för att styra kurs ännu längre mot norden. Farkosten gungade fram mellan ensliga, merändels skogklädda, stränder; men långt i fjerran sprang en täck udde ut i sjön, och på denna udde stod en inbjudande landtgård. — Det var Lesjöbyn. Der landade jag och hade genast den turen, att påträffa ett par flickor, hvilka just nu med mäld skulle fara till Rämen. Samma ställe var nemligen också målet för min dagsresa, och vänligt blef jag derföre tillbjuden plats i de ungas båt, som stod färdig i den ej långt aflägsna sjön Fjällrämen. Allt var klart — och jag tog sålunda farväl af min förra roddare. Men när jag åter vände mig åt det håll, der Rämsflickorna nyss stått, hade dessa redan sprungit sina färde, och jag fick ensam leta mig fram till båtstaden.

Det var ett herrligt väder i dag, och jag prisade mig lycklig, att under en så klar himmel för första gången få se Tegnérs beryktade ungdomshem. Vi färdades först norrut på en lång smal vik, hvarunder en otålig längtan allt mer och mer bemäktigade sig resenären och gaf honom ett lifligt begrepp om hvad pilgrimen måste känna, då han närmar sig den vallfartsort, dit han i åratal sträfvat.

Redan på långt håll helsade oss Näsrämens kyrka från sin udde. Derefter framträdde några gröna holmar ur sjön; men allrasist höjde sig i vester mellan lönnar och syréner en hvitglänsande byggnad. Ändtligen är stranden helt nä-