Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

152

Motti (Fsk.) = näfgröt.
Myrslog, se slog.
Målter = hjortron. (I Jemtl. är multa de fullmognaste hjortronen.)
Mönnpråm = ekstock, som ros med blott en åra; se s. 95. (Ursprunget till detta ord möjligen en mån (något litet) på folkspråket ofta uttaladt som e’ mön; af detta finnes neml. i Ög. ett verbum, i vissa trakter uttaladt som måna, i andra som mähne och möhne, med betydelsen: jemka fram, föra fram småningom. Sistnämnde möhne är trol. dets. som Wermlänningens mynne e. mönne, (ro med en åra,) enär sådan rodd gerna kan sägas föra båten fram så småningom e. blott en mån.
Mönnpråm, således en farkost hvilken helt sakta flyttas framåt.)
Mörkraan = skymningen.
Na’, năssăn = hvad? hvad sade han? se härom s. 118.
Ne = ni. Ex. “Lef så vähl, stå på ne så bra” (a här uttaladt som i pappa) eller “Lef så bra, ställ mä’ ne så vähl!”
Necken, se s. 52.
Neste (Isl. nesta, Jmt. nästa) = förse någon med matsäck för en resa.
Niffel = skinnsäck.
Nisch = Nils.
Nyårstrå’, se s. 54.
Nystuga, se s. 50.
Nåt = hornboskap; nåt-yxa, se s. 53.
Näfgröt = gröt, som trol. fått sitt namn deraf, att den kokas så fast, att den som bröd handteras med näfvarne.
Näfverskomil, se s. 70.
Nätt = bra, lyckosam, förmånlig.
Nävvra = hårprydnad = hårnäfver.