19
Gud gifve du komme i en andelig strid,
Gud gifve du komme i nöd,
Gud gifve att du komme på min kära faders gård,
Att bedja mig sjelfver om bröd!
“Ja, väl så kan jag komma i en andelig strid,
Och väl så kan jag komma uti nöd;
Men aldrig så kommer jag uppå din faders gård
Dig sjelfver att bedja om bröd!”
… När sju år var gångna och lupna förbi,
Då hörde Gud jungfrunes bön;
Då kom der den riddare på kryckor skridande
Och då var han både halter och blind.
“Stånder upp, stånder upp, mina söner, J två,
Och hemter eder fader in bröd!
Jag mins väl den dagen så väl som i går
Då riddaren led allsingen nöd.
“Stånder upp, stånder upp, mina söner, J två,
Och hemter eder fader in vin!
Jag mins väl den dagen så väl som i går,
Då han var allrakärasten min.
“Stånder upp, stånder upp, mina söner, J två,
Och hemter eder fader in gull!
Jag mins väl den dagen så väl som i går,
Då riddaren han var mig svekefull.
Och hennes kära fader han lydde deruppå,
Han gaf uppå orden grann akt,
Så drog han upp ett förgyllande svärd
Och högg honom hufvudet utaf.
