64
ligen i forskningsväg kommer att befara Elfdalen, att då, om sig göra låter, framför allt uppsöka herr Dahlström.
En half mil uppom Dalby kommo vi resenärer till Ransby, en bondgård och färjstad, derifrån resande taga vägen åt vestra Finnskogen. Gentemot denna färjstad ligger en by eller större gård Vingäng, angenäm och inbjudande genom sitt fria och glada läge mellan det branta Holmberget och Klaran. Ofvanför detta Vingäng har elfyen delat sig i en mängd smågrenar, der holmar och öar finnas till ett antal af 40 eller 50. Det breda vattendraget mellan dessa och Ransby färjstad kallas Vingäng-sjön; men trakten deromkring, i synnerhet den nordligare, heter Ofvansjöbygden. Ehuru det låg i vandrarnes plan att äfven göra ett besök i Finnskogen, så gingo de dock nu färjstaden förbi och veko i stället af åt höger, uppför en ofantligt brant och sanddjup backe. Det är visserligen gement att gå fram på en väg med qvartersdjup skrifsand — det påminner om vandringen i öknen — men vi togo derföre äfven det förträffliga ”festina lente” till regel ock kommo så i sakta mak upp på den så kallade ”Munkheden” Besöker du någon gång denna trakt, så vandra samma väg; — mödan blir rikligen belönt. Går man nemligen blott några steg framåt på nyssnämnde hed och derpå vänder sig åt venster emot dalen, så har man framför sig en, visserligen vild, men frisk och äkta nordisk, natur. Den landthöjd, på hvilken man befinner sig, skjuter här ut i skarpa bergs-uddar, vinkelrätt mot Klaran eller Vingängsjön, och mellan dessa bergs-uddar sänka sig djupa tvärdalar, så djupa, att skogen i dem med sina högsta toppar ligger långt under åskådarnes fötter. Men längst ned, å sjelfva den stora dalens botten, skymtar sjön med sina många ljusgröna holmar. Bakgrunden, som här är temligen nära, utgöres af det ansenliga Holmberget, på hvars sluttning och platå finnbygden utbreder sig.
