Hoppa till innehållet

Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

hufvudet – plums! Man försvinner alldeles ... far ner i vattnet som i en afgrund, och det surrar i hufvudet ... Så kommer man upp igen, klifver ur vattnet, och solen skiner på en och skrattar!