Hoppa till innehållet

Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

alltid går han och är ledsen, alltid grubblar han på något obegripligt och tycker synd om alla, och själf är han ynklig, ge-nom-ynk-lig! Han funderar, pratar, går att förklara sin kärlek, funderar sedan igen, tills han gifter sig ... och