lets gemensama gagn och bästa. När så sker i en Stat, så bibehålles icke allenast, utan ock ökes Statens naturliga styrka, och dess allmänna välmåga upväcker hos hvar enskildt medborgare en oskrymtad kärlek til Fäderneslandet, hvilken är den rätta modren til all äkta hjälte-bragd (heroisme), så väl vid borgelige, som militaire tilfällen, och som gör Nationen vördad, fruktad och förundrad; men när det händer tvärtom, så saknas kärleken til Fäderneslandet i medborgarenas flästa gärningar, och sambandet försvagas, til dess Samhället fördelas, fast icke uti sina skrifteliga författningar, dock i sin verkeliga hushållning, uti så många oeconomiska Stater, som där äro hushåll, och där blifva så många främlingar i Fäderneslandet, som där äro husbönder. Kongl. Tabell-Commissionen yttrar sig härom i sin underdåniga Relation til Hans Kongl. Maj:t således: Uppå folkets myckenhet beror den styrka, som Naturen förlänar, och hvaraf Regeringarne kunna göra sig en större eller mindre politisk styrka, genom deras kloka Stats-författningar. Ehuru ingen kan göra den Politiska styrkan större, än den naturliga medgifver, likväl kan igenom folkhopens kloka administration, en mindre folkhop i en Stat må långt bättre, än en större i en annan. Om mycket folk i en Stat är sedolöst, utan Guds och Fäderneslandets kärlek, samt upfylt med tvedrägt och egen-dyrkan, så kan det vara långt svagare än et annat mindre talrikt folk. där dygden hålles i vördning; ty den moraliska gifver den naturliga styrkan sin behöriga kraft och verkan. Om mycket folk i en Stat illa användes, och om näringarna råka i osämja med
