uti rät linea, så mycket de någonsin kunde. På gärdesgårdarna kräkte de gemenligen på den trodan, som var öfverst; och om det hände, at samma troda vände en final kant upåt, så at ej mera än en mask i bredd kunde gå därefter, så kräkte de helt tätt efter hvarandra, mask vid mask.
När de råkade falla i vatten, summo de hastigt til lands. Men mötte dem något vatten, då de vandrade efter marken, gåfvo de sig icke gärna ut däri, utan vände om, och togo en annan kosa. Deras simmande skedde med stjärtens vridande i vattnet horizontelt från den ena sidan til den andra. Så snart de hunno til lands, och fingo fäste i något, voro de behändige, at hjelpa sig up; men om man doppade dem litet under vatten, och lät dem sedan komma up, orkade de då sällan til lands, utan blefvo gemenligen liggande qvar på vattnet.
Jag lade några af dem uti Rum eller Bränvin, som är gjordt vid Såcker-kokningen; däri voro de nog seg-lifvade, och fast jag doppade dem ned til bottnen, kräkte de dock en god stund på botten af flaskan, af och an, på de Orm-ödlor och Grodor, jag uti Spiritu vini i samma flaska förvarat.
Hela dagen förnöta de antingen uti ätande eller vandrande, från det ena trädet och stället til det andra; men så snart aftonen infaller, sätta de sig at hvila på hvad ställe mörkret kommer öfver dem. Om man om natten med ljus beser dem, där de tagit sitt natt-härbärge, finnas de sitta helt
