lan 13 och 21 gr. under frys-puncten, så synes mig troligt, at deffa härflutit af den tjälade markens hastiga hopkrympning efter luftens föränderliga beskaffenhet. Af desse jordskalf såg man tydeliga märken i den remnade jorden, och var därvid märkvärdigast, at folk, som varit stadde ute på marken under et af desse starkaste skälfningar, berättat sig ej allenast strax kändt skakningen och märkt jorden under sig remnat, utan ock sett någon slags eld-lysna därutur upflamma. Sedan all snö och is följande Vår hunnit gå bårt, fick man beskåda dessa sprickor tydeligare, som funnos somligstädes til några hundrade famnars längd, samt til 2 à 3 alnars djup, så mycket man visst kunde utröna. Desse remnor såg man somligstädes hafva sträkt sig under gårds-tomter och byggningar, omvridit spisar och under-våningar, samt genom-skurit källrar, &c. När sådana jord-skalf oftare tildraga sig härstädes, men stundom på frusen, stundom tinad mark, utan at man altid kan märka slika remnor, och då de efter en gammal förfarenhet altid hafva luft- och väder-ombyten med sig i följe, torde det gifva anledning at finna orsakerna åtminstone til en del Jord-bäfningar. Tvänne af det lindrigare slaget, som dock tydligt märktes, tildrogo sig den 18 Sept. detta år (1763) omkring kl. 10 förr middagen, vid pass en half tima imellan hvardera, och hade jämväl samma fölgd, då slut gjordes på et ihärdigt långsamt rägn-väder och hösten tog vid med en kallare och torrare luft.
