Öst-Göthska handelen och näringarne, och den Stor-Brittanniske samt Irländske, at bestå allena uti utrymmet, det är, uti deras vidsträkthet; det vil så mycket säga, som at den ena orten vore då i sin näring och handels-plats lika så mägtig och sadel-fast, som den andra; men Svenska Provincerne hade, ehuruväl lika många näringar, dock likväl färre verk i hvarje näring, och et mindre antal handels-platser, än Stora Brittannien och Irland; hvaraf följer, at så möjeligt det då kunde vara för Stora Brittannien, at stänga ut Småland, Öster-Göthland och Halland utur någon af sina få utländska handels-fördelar, äfven så lätt vore det ock då för dessa senare, at tränga ut Stora Brittannien, utur någon af dess många handels-besittningar. Häraf finner man, at det kan vara vådeligt för Handels-Stater, at utbreda sina näringar och utvidga sin handel vidare, än jämnvigten i deras naturliga styrka vil tillåta.
Igenom en sådan vår folkhops flyttning, om den vore möjelig, skulle altså vår Stats naturliga styrka, komma at vida öfverträffa sig sjelf eller vår närvarande; lika som ock all den oeconomiska styrka, som därå kunde byggas, skulle då i Småland, Öster-Göthland och Halland, kunna igenom god politie göra dessa tre små landskap ganska mägtige, alt intil at blifva farlige för hela vårt vidlöftiga Fädernesland, med närvarande folkhop och ordning. De små, men folkrika Förenta Nederländernas blodiga och långvariga krig i förra seculo, med det vidlöftiga Spaniens mägtiga Monarchie, är et senare tiders märkeligt exempel, hvad en stor folkhop, boende inom
