til, eller svara emot vår föresats, sådana politiska sjukdomar, oredigheter och spörsmål kunna upkomma, dem hvarken vi sjelfve eller andra Staters störste Oeconomer torde känna eller kunna uplöfa, utan at de förut kände naturliga styrkans art och verkan på näringarna. Såsom ofvan sagt är, så bebygge vi, utom Lappmarkerna, en Svensk qvadrat mil, med 47212 människor: huru vilje vi väl förmoda, at en sådan qvadrat mil skulle med dessa få händer kunna så väl odlas och skötas, fast däruppå ock skulle kostas millioner Daler, som om den, lika med Ängelska landtbruket, ansades af 5509 människor, fast ock desse vore förutan alt publikt penninge-understöd?
När, utom Lappmarkerna, all vår mark fördelas imellan vår folkhop, så belöpa sig vid pass 49 eller 50 tunneland på hvar person; hvaremot allenast 415 tunneland kan i det närmaste räknas på hvart hufvud i Stora Brittannien och Irland; altså, om af välment förundran och missnöje öfver våra näringars allmänna vanmagt, vi fordrade en någorlunda jämnlik närings- och handels-styrka med Stora Brittannien och Irland; så begärte vi med det samma icke allenast, at en enda arbetare vid vårt Landtbruk, skulle uträtta detsamma, som 12 arbetare vid det Stor-Brittanniska: utan vi fordrade ock samma mångfaldiga arbets-styrka hos hvar och en arbetare vid våra Stads-näringar; och det som mäst synes vara stridande emot all naturlig ordning, så måste man med detsamma fordra en tolf-faldig communication, och debit hos oss, emot de mägtigaste länder i Europa, då vi antage, at arbetarnas antal i våra städer och på
