Den här sidan har korrekturlästs
108
Om hennes tal är »klang», är klangen eko
Af någon älskad, himmelsk melodi:
För Orpheus’ lyra Stygens monster veko,
Och klang af tröst besegrar hatets skri.
Af någon älskad, himmelsk melodi:
För Orpheus’ lyra Stygens monster veko,
Och klang af tröst besegrar hatets skri.
Så har hon vandrat, så skall jämt hon vandra
Med balsam gjord af tålamod och hopp;
Mer lätt det är att hennes vägar klandra,
Än bättre läkemedel finna opp.
Med balsam gjord af tålamod och hopp;
Mer lätt det är att hennes vägar klandra,
Än bättre läkemedel finna opp.
Ej stoft hon skytt på fotens fina sålor;
Men hellre än att säga: »mörkt är allt», .
Hon sökte, när hon kom till nödens hålor,
Att tända ljus och eld, där det var kallt.
Men hellre än att säga: »mörkt är allt», .
Hon sökte, när hon kom till nödens hålor,
Att tända ljus och eld, där det var kallt.
Hon väckte tvifvel ej om höga dygder,
Dem häfden tecknat upp till föresyn;
Men löftets båge från de låga bygder
Hon spände högre, spände den till skyn.
Dem häfden tecknat upp till föresyn;
Men löftets båge från de låga bygder
Hon spände högre, spände den till skyn.
