Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    10    

Och han svarte ja, och plötsligt öfver fältet spreds en glans,
Tusen hvita mör i hjälmar knöto omkring Eyvind krans,
Tusen svarta hästar fnyste, hela vinterhimlen brann:
Alla Skulds valkyrjor vigde Eyvind till sin märkesman.

Tusen svanehamnar skeno, hållande vid brunnen ting:
Det var alla goda fylgjor, som kring Eyvind slöto ring.
Tusen silfverklädda väsen trädde fram med gyllne bloss:
Det var tingens helga vättar, och de sade: strid för oss!