Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    121    

Må, som en vördad fana,
Hans namn i denna stund
Till enighet oss mana
På pröfvad lärogrund!
All söndring gör, att ensam
Man lätt blir underlagd,
Men faran är gemensam,
Så varde ock vår bragd!
Om detta arf man lemnar,
Vår kraft i spillror remnar.