Den här sidan har korrekturlästs
129
Hans slup dig tager upp i silfverdimma,
Snart börja ljus i dryckessalen glimma,
Då samlas vänner, som i fordomdag,
Hos vänsäll kung igen till gästfritt lag;
I vålnadsglans, som flydda minnen skänka,
Kring salens väggar tänkespråken blänka.
Snart börja ljus i dryckessalen glimma,
Då samlas vänner, som i fordomdag,
Hos vänsäll kung igen till gästfritt lag;
I vålnadsglans, som flydda minnen skänka,
Kring salens väggar tänkespråken blänka.
Om synen åter flyktar lik en hägring,
Du har dock qvar det rika minnets fägring,
En trogen hågkomst af din vän och kung,
Som var så god, så ridderlig, så ung
Och egde sommarns fel i höga norden
Att lefva fort och hastigt lemna jorden.
Du har dock qvar det rika minnets fägring,
En trogen hågkomst af din vän och kung,
Som var så god, så ridderlig, så ung
Och egde sommarns fel i höga norden
Att lefva fort och hastigt lemna jorden.
Och du har qvar af qvällsol vänligt färgad
Ditt sinnes jämvigt, skönt i hösten bergad.
Den skådebana, förr du förestått,
Ej lockar mer och nu du trifves blott
På den, som hemmets stilla scen bereder,
Och där ditt stycke ges: en man af heder.
Ditt sinnes jämvigt, skönt i hösten bergad.
Den skådebana, förr du förestått,
Ej lockar mer och nu du trifves blott
På den, som hemmets stilla scen bereder,
Och där ditt stycke ges: en man af heder.
Wirsén, Dikter. IV.9
