Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    136    

Stilla bön, som bildar brygga mellan vår och himlens strand,
Bed, att hennes lif må räddas åt det gamla nordanland!

Farans mått vi icke känna, från vårt afstånd ej den mäta,
Men vi sport att fara finnes: skulle då vår själ förgäta
Att med böner följa henne, som vår konungs maka är,
Fyra kungasöners moder, korsets vän, som korset bär?

Snart är helga veckan inne, palmers söndag, långfredagen,
Och vår själ i himmelsk vårluft drar de djupa andedragen.
Må den veckan bringa läkdom, bringa räddning, bringa frid,
Må den komma, rikt välsignad, full af nåd och himmelskt blid!