Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Bror Emil Hildebrand.[1]


Hur de glesna jämt de gamles leder! .
Det blir kalt alltmer vid skogens bryn,
Och så sänks ock du till jorden neder,
Ädle åldring, stöd och föresyn!
Djupt i ättehögars famn du sökte
Minnesmärken från en flyktad tid,
Och på hjässan silfrets mängd sig ökte,
Guldet öktes i din själ därvid:
I din håg, ej böjd af dagens tycken,
Bästa urnan fanns med forndagssmycken.

  1. † 1884.