Den här sidan har korrekturlästs
142
Och där fanns så mycket mildt tillika
I ditt bröst, så mycken godhet där,
Trofasthet, som aldrig kunde svika
Någon enda vän som du fått kär,
Och där fanns så mycken vänlig trefnad
I ett väsen från allt bakhåll fritt,
Skämt som lifvat upp vår sammanlefnad,
Ungdomssinne, fast ditt hår var hvitt,
Glädtig blick för lifvets hvardagsnöjen,
Goda ord och solbelysta löjen.
I ditt bröst, så mycken godhet där,
Trofasthet, som aldrig kunde svika
Någon enda vän som du fått kär,
Och där fanns så mycken vänlig trefnad
I ett väsen från allt bakhåll fritt,
Skämt som lifvat upp vår sammanlefnad,
Ungdomssinne, fast ditt hår var hvitt,
Glädtig blick för lifvets hvardagsnöjen,
Goda ord och solbelysta löjen.
Hvar jag såg ditt hvita hufvud, kände
Jag mig trygg: där fanns ej flärd och list,
Stilla värme fanns, som brann, ej brände,
Redbarheten fanns där först och sist.
Hvita hufvud! När jag sista gången
Kom tillbaks till bädden, där du låg,
Var för minnet endast qvar och sången
Allt hvad fordom i din blick jag såg:
Den var sluten nu för denna tiden,
Öppnad för den djupa himlafriden.
Jag mig trygg: där fanns ej flärd och list,
Stilla värme fanns, som brann, ej brände,
Redbarheten fanns där först och sist.
Hvita hufvud! När jag sista gången
Kom tillbaks till bädden, där du låg,
Var för minnet endast qvar och sången
Allt hvad fordom i din blick jag såg:
Den var sluten nu för denna tiden,
Öppnad för den djupa himlafriden.
