Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/194

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    192    

Svepes seklet i natt och dimma,
Kommer yttersta mörkrets timma,
Låt hvart fönster af lampor glimma,
Ädla borg, låt en mäktig strimma
Bryta fram genom töcknens midt!
Stolta boning för sång och saga,
Just mot dig skall i fejd man draga:
Kan man dig ej med järnhand taga,
Lyckas aldrig man dig försvaga,
O, så länge är Sverige fritt.