Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    201    

Sedan svensken allt fått tryggadt så vid Rheins som Elbens stränder,
Skall kanhända spelet spelas djupt i Habsburgs arfveländer.
När den hårda tärning faller där på stridens kopparfat,
Skall dess vinst törhända heta: protestantisk kejsarstat.

Men han föll på ärans höjder, förr’n den fullföljts, herskartanken,
Oxenstierna drog med kungen tankfull fram igenom Franken,
Och i Thüringen, i Arnstadt, kanslern tog med nedtyngd själ
Af den härlige sitt sista, vemodsblandade farväl.

Stridspsalm klingar snart ur dimman, som kring Lützens fält sig breder,
Gula gardet förs af Brahe, högra flygeln kungen leder,
Weimars hertig sina tyskar. Elghudskyller Gustaf bär
Och »i dag», han ropar, »gossar, görom slut på allt besvär!»