Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    204    

Därpå hem, att rådets sinnen lugna, stärka, fast förena!
Jan Banér skall Sveriges ära under tiden tappert tjena,
Och vid Wittstock rasar striden med förtviflans hjältemod
När Banér med svärd i handen midt i värsta vimlet stod.

Tio gånger in i elden finska rytteriet spränger,
Men den starka öfvermakten Lesslies skaror undantränger …
Witzhum sölar … Dock, som blixten, Stålhandske slår plötsligt ner:
Stor Victoria! Alla vika. Högt han skrattar, Jan Banér.

Störst, när allt var mest förtvifladt, stod den store dryckeshjälten,
»Svag för vin och kärlek» kanske, men ej svag på tyska fälten.
Torgau såg hans klokhet, Chemnitz såg den svenske björnens ram,
Arolsen den tappres flamma för en sextonårig dam.