Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    226    

Här må lagens taflor varna,
Men vid ångerns tårar klarna
För en blick, af oro skum,
Fridens evangelium:
Herrens folk till dessa murar
Kallas må af klockans malm,
Evighetens milda skurar
Flöde här i tidens qvalm.


Duo och recitativ.


Nu äro kärlek, tro och hopp
De tre, som leda vandrarn opp
Till hemmets ljusa stränder,
Men störst af alla kärlek är,
Som allt fördrar, ej afund bär
Och aldrig återvänder.


*