Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    37    

Så må en gång, när dö jag skall
Och afton slutligt nalkas,
Vid stilla, lugnadt böljesvall
Min rymd mot qvällen svalkas!
Så må jag se vid nära graf
En flik af evighetens haf
Och skönja hemmets hallar,
När aftonklockan kallar!