Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    3    

Blöden! Själen djupt kan blöda
Fast ej yttre sår er nått,
Hånet följa skall er möda,
Så är Nazareners lott.
Men när själens kraft förrinner,
Ny hon får vid korsets stam,
Öfver hvarje motstånd vinner
Lejonmod i håg af lam,
Ljuft är lifvet, ljuf är döden
I det godas leder — blöden!

Le’n, ty striden har sitt nöje
Och sin tjusning stormen har,
Emot smädelsen är löje,
Soligt löje, godt försvar.
Ej en ständigt rynkad panna
Främjar bäst en ädel sak:
Skämtet bjöds som gäst att stanna
Ofta under Luthers tak,
Ingen dygd är tungsintheten —
Le’n i fröjden och förtreten!