Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    50    

En morgon skall komma, o barn, då vi två
På lefnadens Rigi förbidande stå,
Basunen oss väckt till den gryende dagen
Då timmen, som fädren oss bådat, är slagen,
Vi vandra på molnen, som jaga sin kos,
Och morgon i öster slår ut som en ros
Att kärlekens rodnande gloria strö
Kring andar som stilla bevarat sin snö,

Ur bristande slöjor skall allt träda ut
Och visa sitt verkliga väsen till slut.
De eviga frågor som här ej besvaras —
Tillvarelsens Alper — i skimmer förklaras,
Från djupen de rispade dimmorna fly,
Hvart hjärta blir blottadt från höljande sky
Det dagas i dal och på svindlande topp —
Och andarnes sol majestätisk går opp.