Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    57    

Så blir det tid att sömnens ängel sakta
Ditt hår berör med vallmobloramans knopp,
Ditt öga sluts. Vid bädden vill jag vakta —
God natt, god natt, och vakna ljufligt opp!

Mitt hufvud, hulda, under natten föga
Skall smaka hvilans underbara ro;
Ej slummern gärna nalkas vill mitt öga
Och ingen vallmo i min närhet gro.

Den gamla sångaroron skall mig följa —
Jag nog det fruktar — till den sista gräns,
Då efter färd på djup, på dunkel bölja
Jag bida får en god »konvalescens».