Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    69    

»O du, som låg i krubban, men världens herre är,
Se till de små, som frysa, och var de späde när!
Om mig du armod skänker, jag tackar dig därför,
Men hjälp de faderlöse, en moders suckan hör!»

Ur klosterkyrkan lyser det skönt af hundra ljus,
Och altarmessan firas vid sång och orgelbrus.
Där har den vilsna svalan bygt bo i templets kor —
Dit flyr från världens stormar med sina barn en mor.