Den här sidan har korrekturlästs
74
Änglarne huldt för jordisk syster
Visa ett nytt Jerusalems stad:
»Pröfva din vinge, kom! Oss lyster
Sväfva med dig i skinande rad!»
Vattubäckar för trötta hinden
Öppna sig mildt vid lifvets trä.
Vårvind smeker den bleka kinden,
Barnet får ro vid fadrens knä.
Visa ett nytt Jerusalems stad:
»Pröfva din vinge, kom! Oss lyster
Sväfva med dig i skinande rad!»
Vattubäckar för trötta hinden
Öppna sig mildt vid lifvets trä.
Vårvind smeker den bleka kinden,
Barnet får ro vid fadrens knä.
Bojorna falla, slut är tvånget,
Fjärran är lifvets kamp och qvalm.
Skåda! »Det första är förgånget!»
Gisslet blir lilja, tisteln palm.
Hvem är han, som i korshär-skruden
Närmar sig hög med hjältesätt?
Ludvig ropar den forna bruden:
»Kom, min syster — Elisabeth!»
Fjärran är lifvets kamp och qvalm.
Skåda! »Det första är förgånget!»
Gisslet blir lilja, tisteln palm.
Hvem är han, som i korshär-skruden
Närmar sig hög med hjältesätt?
Ludvig ropar den forna bruden:
»Kom, min syster — Elisabeth!»
