Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    87    

Tack, att årens strömmar strida
Gå mot evighetens haf!
Tack, att dagarne, som glida,
Glida till den stilla graf!
Tack, att jordens lust bedräglig
Blifvit, för att anden skall
Vinkas till en fröjd osäglig
Ofvan vansklighetens svall!

Tack för tron, att här ej vara
Skall vårt slägtes rätta hem,
Men att Du vill uppenbara
Oss ett nytt Jerusalem!
Tiden själf skall sönderbrista,
När basunen stark och gäll
Bådar mensklighetens sista,
Tidens sista nyårsqväll.