Den här sidan har korrekturlästs
(102)
2.
Min är Du, min. I lifvet och i döden
Jag lefver uti Dig.
Jag trampar stolt på alla lifvets öden;
Men böjer knä för Dig.
Om Dig jag kämpar med de vreda makter
I gerning och i sång.
För Dig jag misskänd går på jordens trakter,
I usla bojors tvång.
Dock Dig jag älskar, derföre mitt hjerta
De dagar anser få.
Ljuf bojan är, jag känner ingen smärta,
Då du lagt henne på.
Snart mina dagar såsom moln försvinna,
Och jag går hem till Dig.
Låt vid ditt hjerta mig den kärlek finna,
Som jorden nekat mig!
