(145.)
Att riktigt hjelpa Månen till rätta,
Man vinner deraf sjelf ära och pris
Och blir hållen för Philosoph och vis.
Då skall man saken så förklara,
Att Månen en Intelligens månde vara.
En Intelligens är ett underligt djur,
Och mycket eget till sin natur.
Det varit en tvist, vill jag berätta,
Och den var icke ibland de lätta.
Den räcker i mina barnbarns tid;
Ty sanningen tages tillfånga i strid.
Skall Intelligens, när vi rätt vilja skrifva,
Med ts eller z stafvadt blifva?
Först när en Vitterhets-Akademi
Med sitt guld framlockar något Geni,
Vi skola med tillförsigt afgjordt hafva,
Hur Intelligens vi rätt skola stafva.
Det kommer, det bör märkas också,
Af ett verbum, som betyder förstå.
Då skulle, om vi det öfversätta,
Intelligens betyda med rätta
Ett förståndigt väsen, men föga man har
Bevis på förstånd hos stjernornas skar.
Det kan från sitt hedersnamn dem ej skilja,
Ju menskan har också förstånd och vilja,
Och dock hur äro de menniskor få,
Som man skall kunna märka det på?
Emedan något jag måste skrifva,
Så vill en vink jag Läsaren gifva,
