Herr Hector af Cyniska Skolan oss glädde
Med tjutande välkomst, förutan all list.
Ja, sjelfva Herr Prosten till möte oss trädde,
Med Sammetskalott, i sin förstuguqvist.
Der stod han och buga, må läsaren veta,
Och ödmjuka tjenare fingo vi heta.
Vi kröpo ur skinnet; men när vi befria
Oss hunnit ur pelsarnes hämmande band,
Som grisar sig tränga kring modren att dia,
Så vi kring värdinnan att kyssa på hand.
Men Prosten läst Josua; der fick han höra,
Hur Israels barn man till Canaan skall föra.
I spetsen högtidligt Gudsmannen sig rörde
Med pustande mun, uppå stackiga ben.
Han oss till ett bord uti hörnet förförde,
Der flaskan hon blänkte, den stumma Siren.
Han började gråta för Presten, men tyste
Vi tårarna borrt från förförerskan kysste.
Att Damerna ej något våld måtte röna,
Nu högtidens hjeltar med trånande blick
Den ene sin fula, den andre sin sköna
Till matsalen förde på Riddareskick,
Der bordet står rikt uppå mat, käre bröder,
Fast tiggarelikt det på träben sig stöder!
