Kung Pharao satt på en stol utaf trä:
Så hett skiner Solen på Nilvågen ner!
För honom kröp Israels barn på knä,
Och tygade till sig med murbruk och ler.
Kung Pharao var ingen vän af de små:
Så hett skiner Solen på Pharaos skägg!
Lät Israels barn uti arbete gå
Långt opp uti luften och tälja på vägg.
Från början var herdelif barnenas kall:
Så hett skiner Solen på Nilvågen ned!
Den ej hade får, med sig sjelf gick vall:
Kung Pharao lät dem ej lulla i fred.
Som myror de släpade stybbe och strå,
Så hett skiner Solen på Nilvågen ned!
Och hvad som kan hända var värre ändå,
De hade ej brännvin att stärka sig med.
Herr Moses drog svarta byxor uppå.
Så hett skiner Solen på Nilflodens slamm!
Lik mig, då jag till en Professor skall gå,
Han borstade af dem det svåraste damm.
