En kyss er äldre broder skalden sänder
Uti de milda sångers ljud till er.
I edert öga han den fackla tänder,
Hvarvid han skönheten på jorden ser.
Medborgare i diktens ljusa länder!
Rikt blommar känslan, saligt ögat ler,
Då jag hos er i palmens skugga sitter
Bland Pisons sorl och ömma dufvors qvitter.
Sen! jag är ock ett barn. Som eder like,
Med eder mildhet blott jag in kan gå
I sångens ljusa sköna himmelrike,
Der endast frid och kärlek harpan slå.
Ack ljus och skönhet jag så ljuft predike
Med sång, som J med edert öga blå.
Och när de stora sig i hat förtära,
Må vi kring jorden oljoqvistar bära.
På eder mun, att sig med mig försona,
Steg Ödet och jag kysste bort dess tal.
Jag återtog min barndoms blomsterkrona;
I hög förklaring såg jag berg och dal.
På jord och himmel såg jag ljuset throna,
Och all naturen var en högtidssal.
I toner och i kyssar dog min smärta,
Och lyrans klang var mild, som edert hjerta.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/21
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
