Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I dag! — — Se’n skall du ej den röst mer höra,
Som sjöng så svagt min vällust och mitt ve.
Ty längre lif dagssländorna ej föra:
Med soln framkomma och försvinna de.
När aftonvinden sörjer kring ditt öra,
I den en bild af mina öden se!
Så kring min graf far vemodsfull Sylfiden,
Och blåser bort mitt minne utur tiden!
Dock klaga ej, när Engeln vill mig båda
Och himlens eld sitt offer snart förtär!
Der borta, der de sköna former råda,
Går salighet emot hvart fromt begär.
Här gafs mig skönheten i bild blott skåda:
Der skall jag skåda henne, som hon är,
Och, som ett töcken, lifvets korta smärta
Uppklarna underbart vid hennes hjerta.
