Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Mig törster, men djup är sanningens brunn,
Jag det svalkande vattnet ej når,
Och när ned jag böjer min brinnande mun,
Som för Tantalus, undan det går.
Dock, bristande hjerta, hvi klappar du så?
Du på jorden till svar får blott hån.
Du tänker att höras till himmelen blå;
Men långt är ditopp härifrån.
