Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Hvar vänlig engel vikit från min sida;
De trifvas ej i lifvets dunkla sfer.
Blott ljus kring mig de höga blixtar sprida,
På törnestigen, som till grafven bär.
Följ mig den stund ännu jag måste strida,
O mannakraft! som sköld och svärd mig är;
Tills jag i hög, från lifvets valplats gången,
Som segerherre, för min ovän fången.
